Senaste inlägget?

Ja, vänner. Vad har hänt sen senaste inlägget om mitt nya liv?

soffa.alkohol.choklad.bakis.pizza.snus.

Bra start va?

Simon och min deal efter nyår:
Nu gäller det. Vi är otränade, blekfeta och snusande.

Det är dags att ändra på det!

Följ med spänning!

Fylleblogga!

Så, vänner, ursäkta eventuella stavfel.

Nu sitter jag här framför datorn, efter "familjefest" hos Simons moster och man.
Det bjöds på god mat, mycket vin och Wiskey av finaste sort!

Simon och Thea sover som stockar, och själv är jag för påverkad för att sova.
Julen är över, mat- och alkoholfrossandet likaså.

Årtiondets julkort, sms:et, är ivägskickat till vänner och familj.

Och nu återgår jag till strävan efter snygg kropp och normal skalle. Imorgon ska jag till gymmet, och köra stenhårt. Bort ska ris-alamaltan och chokladen.

Gott slut. Hörs snart igen!

Grattis på födelsedagen.

Natten var HEMSK. Thea har haft så ont i magen, och haft feber. Stackars liten!
Trasan Sara släpar sig upp halv sju efter en riktig vaknatt!
Och i morse försvann Simon iväg. Han var borta i några timmar, och när han kom hem beordrade han mig att ligga i sängen och blunda.

En kvart senare var värsta picknicken uppdukad på vardagsrumsgolvet! :D
Supermysigt med tända ljus och allt.
Så en kanelbulle och en blåbärspannkaka senare försvinner han iväg igen.
När han kommer hem har han med sig min present, en supermysig morgonrock.
Den är så mjuk att jag knappt kan fatta det.
Han sa att jag ju klagat på att det är så kallt när man skall ur sängen på nätterna till Thea. Nu behöver jag inte frysa mer.
Lite skum färg, mellanting mellan rosa och lila, men den passar mig sjukt bra.
Måste hitta nån tröja i den färgen. :D

Snart kommer Syrran och hälsar på för att gratta. Så får man mer presenter. Jag har bakat kolakakor till Elis mamma och Rolles mamma igår lite panikartat när jag fick reda på att de köpt julklappar till oss.

Jag blev lite irriterad, tycker att man pratar om sånt innan om man ska köpa till varandra, så bra känner vi ju inte varandra att det är självklart.
Satte ju oss i en knepig sits då vi inte köpt nåt. Inte för att jag inte vill byta julklappar, men vill veta sånt i förskott. Inget skall bara antas, om ni fattar!
Men hur som helst, kakor blev det, i fina glasburkar, tackar Siri för det tipset.

På tal om recept så såg jag på Leilas Jul igår på fyran. Hon är fan en bra tv-kock.
Hon gjorde egen smaksatt snaps. Här kommer recepten, jättelätt, kul present också!


Vanilj- och citronsnaps
Förberedelsetid: 5 min
Färdigt på: 7 dagar
Ingredienser
Till 1 flaska:
750 ml vodka
2 msk strösocker
2 st citroner
1 st färsk vaniljstång
Gör så här:
1. Fyll vodkan i en fin flaska.
2. Häll ner sockret, skala citronerna så att det blir ett långt skal.
Tryck ner skalet i flaskan. Dela och lägg i vaniljstången.
3. Skaka och låt stå i 1 vecka. Färdigt!

Lakritssnaps
Förberedelsetid: 5 min
Färdigt på: 7 dagar
Ingredienser
Till 1 flaska:
750 ml vodka
2 msk strösocker
2 st färska lakritsstänger
Gör så här
1. Fyll vodkan i en fin flaska.
2. Häll ner sockret, tvätta och stoppa i lakritsstängerna.
3. Skaka och låt stå i 1 vecka. Lyft ur stängerna. Färdigt!

Hoppas ni alla får en underbar julafton, jag bloggar nog igen på annandagen.

Hörs då!

I Wish U a mery X-mas... *nynnar*

Julen är här, kära läsare!
Tända ljus, julmusik, mystik, tomten, brasa i öppna spisen, kolakakor...
Nu har sista satsen kolakakor gräddats klart i ugnen, sista presenten är inköpt och inslagen och förväntan ligger och ruvar i hörnen. Julen är min favorittid på året.

Imorgon fyller jag 24 år. Morgonen blir lugn, och mysig. Vid tretiden går hela lilla familjen bort till Simons föräldrar och fikar på en supergod födelsedagstårta med ananas och choklad. Vi myser och umgås och klär granen. Lagom till midnatt blir skinkan klar och då smygsmakar vi varsin skinksmörgås.
Sen sover vi, tills morgonen nalkas, då vi alla smyger upp på övervåningen när det fortfarande är mörkt ute. Vi äter frukost med tända ljus och betraktar hur dagsljuset smyger sig fram över Sundbyberg.

Vid tio åker jag, Simon och Thea in till söder, till min kära syster, där vi stannar i några timmar, byter klappar och umgås. Sen, lagom till lunch, åker vi tillbaka till Simons föräldrar och sätter oss ner till årets första julbord.

Hela Simons familj, nästan, kommer att vara där. Ca 25 personers sorl upptar luften, samtidigt som det smakas på allt.
Underbart!

När sista biten är uppäten, och glasen tömda, åker de flesta vidare. Och vår lilla familj, Simon, Thea, Simons mamma och pappa, Simons syster Erika och Simons morfar Ingemar, tittar på Kalle Anka. Och efter det delas det ut klappar.

På Juldagen åker vi till Simons moster där de har en familjefest. Vi partar tills vi inte orkar mer och sen åker vi hem.
Och Julen är över.

Men det här året är annorlunda. Simon är ledig. Hela januari.

Ville bara passa på att tacka mina underbara "mammor" som inte bara kom ihåg min födelsedag utan till och med köpte presenter till mig! Tack, ni förstår nog inte vad det betyder för mig.
Jag har nästan aldrig haft nära vänner, och med risk för att låta hela patetiskt, så känns ni alla nära, trots den korta tid som vi känt varandra.

Och Erika, längtar du lika mycket som jag tills på måndag?

Full sambo

Ja, äntligen händer det.

Simon är alltid hyfsat skötsam.
Han hade jobbparty igår. Kl 2 på natten vaknade Thea och ville ha mat.
Jag matade, och tittade undrande ut genom fönstret, ut i natten.
Ingen Simon. Var är han?
Vi pratar om killen som "aldrig är full på jobbgrejer" enligt honom själv.
Hans syster viskar om annat, men hur som helst, kl halv fem krashar killen in genom dörren.
Han var full, tyckte jag, men inte redlös. Han klädde av sig, och kom och la sig.
En kram avslöjade en snusmumrik. Haha, och han som sa att han inte skulle snusa. Men men, gula tänder och en nöjd Simon.

Han pratade på om kvällen, så där som man gör när man glömt allt hyfs. Oftast vill ju den som varit hemma sova vid det här laget. Nu när han var hemma kunde jag äntligen slappna av.
Har svårt att sova utan honom.
:D

Allt hade gått bra, de hade haft en vinprovning med Folke, Simons pappa. Och sen hade de gått vidare till Obar och sturehof.
Och druckit champanj hela kvällen! :D Skön firmafest, eller?
Varför jobbar man inte på ett sånt jobb?

Men när Simon har pratat en stund börjar han sluddra. Och sen börjar han prata om hur mycket han älskar mig. Haha, jag kunde knappt hålla mig för skratt, det var en textbokfylla.
Haha, känslosam och med tungan på vift, utan kontroll.
Han var för rolig.
Men tyvärr blev det värre sen, för sen mådde han dåligt.
Och rusade ut på toaletten.
Stackare!

Så där, Erika. Nu har han gjort bort sig, på en firmafest och allt.
Och så där mammor som var med i fredags hemma hos Siri, nu har Simon också en fyllehistoria att berätta, han som alltid har kontroll.

Och förresten, angående att ni trodde att jag var den värsta när det gällde att festa. Det är jag, men jag har druckit för mycket i mina dar, och tar det nu citron, så att säga.
Men om jag skulle vilja, så skulle jag lätt supa er alla under bordet. Haha, vi får ta det när vi skall ut på riktigt!

SImon mådde inte superbra direkt i morse, stackaren. Och sen drog han till jobbet i en taxi, fortfarande full, typ.
Ikväll har vi barnvakt, så tanken är en kväll full av barnförbjudna saker, men känner jag min älskling rätt så blir det sova sova sova.

hörs imorgon!

Systers 40-årsfest!

Jajamen, så gammal är hon, min kära syster.
I lördags så firade hon med vänner och familj, dvs jag.
Kl 1600 var vi vid hennes port.
Och en sak ska ni ha klart för er.
Min syster hon kan laga mat, hon.
Det bjöds på fläskfilégryta med ris, glögg, vin och glass.
Syrrans vänner består mest av hennes handbollslag, ett par gamla vänner från förr i tiden och Rolles(hennes sambo) fotbollsvänner.
Handbollslaget är högljutt på helt andra dimensioner än vad vanliga människor är vana vid. Jag skojar inte när jag säger att de tillsammans skulle kunna spräcka fönsterrutor.
Syster yster var så fin i en svart klänning, och hon var lite nervös över att det skulle komma så mycket människor, skulle alla få plats? Och i sovrummet var Lejonkungen påslagen för alla små människor(barn; för er som inte har små människor).
Fyra eller sex ungar var samlade där, fullt busandes på sängen, tillsammans med en "mamma/fyllechaufför".
Hon höll koll på ungarna medans alla andra hade kul. Jag lovade mig själv där och då att aldrig vara en sån mamma. Fy fan, va trist.
Simon hamnade därinne med Thea ett tag, mest för att han gillar Lejonkungen! :D

Sen skulle han natta Thea. Efter ca 40 minuter börjar jag undra var han är.
Jag kommer in i gästrummet, och jajamensan, där ligger han utslagen tvärs över 90-sängen, med en hand på Thea. De sover som stockar båda två!
Haha, jag kunde inte sluta skratta åt hela scenen.
Då åkte vi hem.
Söndagen tillbringades hemma.
Runt fyra kom Simons föräldrar förbi och fikade, och även en vän till mig, Therese, kom förbi. Supermysigt, tända ljus, glögg, kolakakor(hemmabakade)...
Jepp, Erika, synd att du inte var här. En kolakaka hade inte suttit illa, va?
Tyvärr blir det inga bilder, då vår kamera är inlämnad till lagning så här lagom till Jul.

På tal om Jul, det är bara *räknar efter*...7 dagar till jul! Underbara högtid som inte betyder någonting annat för mig än familj. Ingen religion, inte presenter, inget sånt spelar roll, bara familj.
Jag längtar, i mitt glöggälskande hjärta.

Och januari blir fullt upp.
Vi har namngivningsceremoni den 13:e, Sophies lilla Tilde har dop den 12:e, David och Emmas lilla Alicia har dop sista helgen och Simon är hemma hela månaden. Underbara liv!

Thea har vänt sig om för första gången i fredags. Det var så kul, hon låg på rygg, och sen helt plötsligt så snurrar hon runt, ungen var mer förvånad än alla!
Hon hade ett så roligt ansiktsuttryck! Typ: "What happend? What?!"


En roligt sak som hänt idag var att vi var på öppna förskolan i solna och gjorde hand- och fotavtryck på de små liven. Tyvärr var jag tvungen att gå vid halv elva då jag skulle till BVC med Thea.
Och idag blev hon vaccinerad.
Stackars lilla, hon skulle få ett stick i varje lår.
Hon låg med tutten i munnen som tröst.
Hon kände nog inte sticket i första låret, men sen när barnmorskan sprutade in vaccinet, stirrar ungen på mig, och sen blir hon röd som en tomat i ansiktet. Och sen kom det; illskriket!
Vad gör ni med mig?, verkade hennes stora tårfyllda ögon säga.
Nästa stick bara förlängde smärtan. Oj oj, idag var det synd om henne.
Men det är ju för hennes bästa!


Ikväll skulle jag och siri gå och träna.
Jag lämnade hemmet vid sju och gick bort till SATS i Sundbyberg.
Och det var superkul!
Siri var jätteduktig. Hon kämpade på sjukt bra, jättebra hållning och allt. Värsta proffset. Det var så skönt att röra på sig lite. Now its on!

Haha, säger jag varje måndag.

Kram på er alla, vi hörs snart igen!

Kära Syster - Grattis!

Hej Syster.
Jag ville bara berätta hur glad jag är att du finns i mitt liv.
Du är helt underbar.

Jag tänkte ringa, men ville faktiskt inte störa dig och din pojkvän på er romantiska middag!

Hoppas ni hade det underbart!

Stora kramar från Familjen Häggblom-Larsen!

Helgen var inte som förväntat!

Hallå alla pepparkakor.
Julen närmar sig med stormsteg och självklart har jag inte köpt en enda julklapp.
Jag har shoppat lite på nätet, men tills de levereras så räknas det inte! :D
I år blir det billiga julklappar då vi är fattigare än vi någonsin varit, pga en underbar lite plutt som kostar massor med pengar. Och en säkerhetsdörr, som också den kostade massor med pengar. Men vad gör man inte för familjen och säkerheten?

Jag har börjat föra kostdagbok, mina vänner, och det är inget roligt. Vad sägs om den här hälsosamma dagen(lördagen)?

Frukost: gröt
Mellis: 15 vindruvor
Lunch: 1 lättostkaka
Mellis: halv omelett, med ost och bönröra
Kvällsdag: klyftpotatis, fläskfilé, bea-sås
Extra: 5 handfullar micropopcorn, 60 gram mörk choklad

Skönt att man håller igen så här innan nyårsfesten.
Haha, jag kommer inte att komma i mina kläder snart.
Och killen min klämmer på extraringarna och berättar hur mycket han älskar dem, vilket drar ner motivationen en aning.
Men ny vecka, nya löften att bryta.

Igår skulle jag och min kära syster handla julklappar. Jag var sjuk. Så dagen tillbringades i soffan med familjen, filmer OLAGLIGT(!?) nedladdade från nätet och sömn.
Vi såg Stardust, en vacker film om en fallen stjärna. Den var helt ok, bra skådespeleri, men lite framtvingad story. Vi såg även Cars, som sög riktig balle.

Thea verkade trivas!

Och min älskling lekte fram en snygg bild i Photoshop på mig, som jag nu har som presentationsbild! *pekar åt höger*

Äntligen - den ultimata födelsedagspresenten!

En bloggande kamera - I love it!

Nån med mycket pengar - give me! :D


Casio Exilim Zoom EX-Z1080

trött...

Tröttheten är förlamande.
Jag vaknade idag, efter en hemsk, sparkig, skrikande, klösande natt med en stackars lite bebis med magont. Hon har så ont, att det enda som hjälper är att ligga bredvid och nutta tutte. Lillan.... synd om henne.
Jag och Simon tittade på varandra, och började sen jämföra påsar under ögonen.
Shit, va vi är slitna. Han jobbar ihjäl sig, och kommer sen hem till en sjuk trött trasa som behöver avlastning med Thea.
Jag vet att han också är trött.
Och jag går hemma med en kolik-återfall-bebis.
Nu börjar det bli svårt att hämta kraft från hennes leende.
Nu försvinner den glädjekällan snabbt, batteriet laddas inte med samma mängd.
Glädjekällan ligger för tillfället och grymtar i sin säng, på mage. Det är det bästa sättet att få ut hennes gaser. Men hon är inte nöjd, I´ll tell U that! :D
Nu har Simons syster börjat blogga också, skall bli kul att följa HENNE.

Syster Yster, det blir inget imorgon, jag har fortfarande feber. Tyvärr.
Stor snorig kram från Sumpan!

julshopping i helgen - or not?

Ja, julshopping med syster var planen.
Idag vaknade jag utan röst, livet ler mot mig.
Och jag kan inte tacka, bara le ironiskt tillbaka.
Om jag är frisk på lördag, så kommer det att innebära att jag får tillbaka hoppet om mitt liv :D
Alltså, hela dagen har tillbringats i soffan med ett jävla migränanfall.
Varför är livet så här?
Fan, jag är glad att det snart är jul, så att Simon blir ledig. Då slipper jag bara vara en mamma hela tiden. Jag älskar lillan över allt annat, men jag vill bara ha lite egentid, all tid nu tillbringas inom dessa fyra väggar. Jag menar, HERREGUD, jag är exalterad för att jag skall ner till Hemköp och handla ikväll, utan en extra bebis fäst vid höften, the liberty! :D

Och när jag är sjuk så kan jag ju inte ens träffa "mina" underbara mammor, och åtminstonde få prata med vuxna.
Men nu när jag tappat rösten så kan jag inte ens snacka med Simon.
Jag känner mig totalt isolerad.

Varför kan inte livet vara lätt?

Nyckeln har kommit tillrätta.

Jag skulle lägga en lapp till killen som är ansvarig, för jag vågade inte prata med honom.
Men just som jag stuckit ner lappen i hans brevinkast så öppnar han dörren.
Det visar sig att killarna som skall installera dörren har den sista nyckeln.
Hur skönt som helst.
Så vi har nycklar. Alla nycklar. Och Simon hade rätt, som vanligt.
Det börjar bli tröttsamt.

Och jag är fortfarande sjuk, hatar det!
Feber och halsont och allt annat.
Kan inte lämna lägenheten och börjar känna mig som en eremit.
Glöm inte mig bara för att jag är borta för tillfället. :D

PS.

Och förresten, det är den andre dec, och jag har redan snusat och ätit glass.
I suck.

Vem är jag?

Ibland undrar jag varför man är funtad på ett visst sätt.
Jag har en tendens att glömma bort saker. Och att tappa bort saker, fråga bara Simons syster, henne tappade jag bort på en nattklubb för ett tag sedan.

Vi ska byta dörrar till vår fastighet.
Detta innebär nya nycklar.
Jag fick tre nycklar av killen som är ansvarig.
Detta är jag säker på.
Jag behöll en, och gav två till Simon.
Detta är jag säker på.

Idag bad jag honom att ta med extranyckeln till sina föräldrar.
Då tittar han på mig som ett frågetecken. "Vilken extranyckel?"
Jag känner direkt ångesten knyta ihop magsäcken. Jag fick nästan ett anfall.
Direkt började jag tjafsa med honom, försvarsinriktad som in i helvete.
Han hade minsann fått två nycklar, det var inte mitt fel att han inte kommer ihåg det.
Till saken hör att Simon är väldigt bra på att hålla reda på saker och ting, och jag är superdålig.
Det är min absolut sämsta egenskap, denna nonchalans inför såna här saker.
Jag hade ingen business i att hoppa på honom. Men jag blev bara så rädd, rädd att jag gjort bort mig IGEN.
Det är inte första gången detta händer. Jag har supit bort nycklar, tappat nycklar från broar, lagt nycklar på tunnelbanan osv hela mitt liv.

Och problemet är att jag inte kan lita på mig själv. Jag är säker på att jag gett Simon två nycklar, men jag KAN INTE vara säker. Jag kan ALDRIG vara säker, och jag litar på Simon mer än mig själv.

Det är inte ens ett skämt, jag är livrädd för att glömma Thea nånstans.
Och om inte jag litar på mig, hur skall jag då begära att Simon skall lita på mig?
Jag vet inte vad jag ska göra nu. Klockan är halv ett på natten, Simon är hos sina föräldrar med Thea för att jag skall få sova bort min sjukdom, och jag har letat sen de gick vid tre.

Min värld känns helt svart, och det känns kanske som att jag har värsta minsta problemet, men detta är en jättejobbig kväll. Jag känner mig helt värdelös.
Jag duger verkligen inte till för nåt.

Trasig är vad jag är, när jag inte verkar kunna värdesätta andra människors rädslor och ta hänsyn.

Och när jag hämtade ut nycklarna skrev jag ett papper på att jag tagit emot dem.
Och nu i efterhand, varför fan tog jag inte ett kvitto på det?
Imorgon ska jag ner till killen som är ansvarig och kolla med honom att jag verkligen fick tre nycklar.
Dörrarna installeras i veckan.
Och nyckeln går till hela fastigheten. Idiot!

Simon är världens underbaraste och tröstar mig, trots att jag vet att han tycker att det är jobbigt att nycklar är på vift. Han är världens finaste.

Och alla, it does not get more real than this!

Nyårslöfte

Kommer ni ihåg när man var 16-17 och fortfarande trodde att man skulle hålla ett nyårslöfte ett helt år? Oh, the oblivious! :D

I år skall jag gå emot konventionerna.
Mitt nyårslöfte går igång den 1:e december. Och delmålet är sista februari.


Jag skall...
...sluta festsnusa(man får så fula tänder)
...sluta dricka thé, kaffe och coca cola(se ovan skäl)
...sluta äta godis, glass, chips och skräpmat(man blir fet)

Jag behöver inte lova att börja träna mer, för jag tränar nog som det är!
Yes! En sak man gör rätt!

Hur skall jag göra detta nu då?

Jo, genom att inte köpa hem skiten.
Och undantagen inkluderar godis och efterrätter som jag blir bjuden på.
Undantagen inkluderar också den 23:e och 24:e dec. Då får jag äta vad fan jag vill!

Vad tror ni? Pepp, pepp!

kram i dystra gråa dagen.
nu ska jag kolla på film hela dagen och äta glass. :D
jag är sjuk och det är den 29:e november! *smile*

What I want for X-mas

Jepp, here we go.
Alla frågar vad jag önskar mig.
Läs nedan:

- Svarta, pösiga, tunna träningsbyxor, helst i bomull
- Manikyr/pedikyr
- Brasiliansk vaxning
- Axelbandslös BH (presentkort)
- Klippning
- Presentkort på Bare ID Mineral Smink
- "Vänninorna och Kung Carl" av Kicki Norman
- "Livet är en fest" av Adele Parks
- "Cheap Diamonds" av Norris Church Mailer
- "Model Student" av Robin Hazelwood
- "Secret of a model dorm" av Amanda Kerlin
- Deep Reflect glansspray av Wella System Professional
- Tandblekning

Alltså, temat för 2008 är utseende. :D

kram alla

Visst älskar vi julen!

Svankar jag, eller? *smile*

Wow - ett nytt inlägg!

Tjena!

Nu händer det grejer. Thea växer så det knakar.
Och hon mår mycket bättre!
Så livet börjar ta sin nya form, med rutiner!
Hon sover på nätterna, vaknar tre till fem gånger i snitt. Så lite sömn får man.
Men lite vrak är man ändå.
Jag börjar redan tröttna på att vara hemma, trots en underbar ny vänskapskrets i mina "mammor".
Innan Thea kom så gick jag och Simon på en föräldrakurs. Tre mammor och pappor stod ut, de enda som vågade snacka. De andra försvann i dimman av blyghet, eller tråkighet. Vem vet - vem bryr sig?
Men ibland får man bara kontakt med vissa.

Så när alla bebisar kommit, så började vi träffas för fikor hemma hos varandra, promenader och luncher. Så minst en gång i veckan har vi setts.

Varje gång har vi snackat om att gå ut och käka och dricka vin, barnfria.
Men innerst inne trodde jag nog att det bara var snack.
Men så igår på vår promenad så fick vi ett superskönt spontant ryck att vi skulle köra samma kväll.
Sagt och gjort, jag ringde Simon för att kolla när han skulle komma hem, då han är mitt uppe i ett event med jobbet.
Han kom hem vid sex, helt trasig och trött som fan. Jag hade så dåligt samvete när jag lämnade dem. Men samtidigt så hade jag ett stort behov att göra nåt på egen hand.
Så lite smink, kräkfria kläder och plånboken i handen traskade jag iväg i natten, till en lokal restaurang i sumpan.

Det var sjukt trevligt, vi snackade bara barn 20% av tiden, rekord, och lyckades dra i oss 6(!!) flaskor vin, på fyra pers...

Efter det var vi alla rejält i gasen, då vi inte är vana vid alkohol!

Vi bestämde oss för att dra vidare!! En måndag... ja, ja, det kanske inte var det mest rationella beslutet - men 6 flaskor vin, vem är rationell?

Vi hamnade på den sunkigaste puben i sumpan!!
Och eftersom jag då kände mig som en riktig alkis, drog jag hem.
Jag lyckades krypa i säng utan att väcka Simon.
Men sen kom insikten, jag är ju mamma.
Det var en hemsk natt, hon vägrade sova, och jag matade och matade, vakade och stoppade in nappen gång på gång. Jag vyssade, gungade och lugnade.
Jag stupade i säng vid fem, och vid halv sju ringde Simons klocka!
jag vaknade och insåg att jag hade feber. Hög feber, tänk 40 grader.
"Skojar du?" tänkte jag för mig själv.
Men nej, det var inget skämt. Och ikväll har Simon representation. Så han kommer hem inatt.
Avlastning - vad är det?
Men som tur är så har Simon de underbaraste föräldrarna ni kan tänka er.
Hans mamma tog Thea i några timmar och handlade glass och hyrde filmer till mig.
Jag älskar henne! *ler*

Och nu sitter jag här, kl är 21.22 och jag inser att allt går. Jag var ute igår, jag fixade natten ändå, jag är sjuk, men dagen hemma med henne har gått bra.
Det har varit en insiktsfull dag, man klarar mer än man tror.

Puss!

PS. Emma, Siri och Sophie, tack för en underbar kväll, det var så skönt att bara vara Sara, och jag hoppas ni känner det samma!

Återmarschen tar slut!

Hej alla.
Thea har kolik. För alla som inte vet vad det innebär så kan jag förklara:
Hon sover väldigt lite och skriker otröstligt ungefär 8 timmar varje dygn. Oftast när Simon är på jobbet.
Hon har en hyfsat knäckt mamma som helst vill halsa en flaska vin och komma bort.
Och hon har ont, ont, ont i magen, den lilla stackaren.
Alltså kan jag inte börja träna och hålla på nu.
Igår frågade Simon om han kunde åka på en "golfgrej" med ett par polare om några helger. Jag grät hela natten, kan jag informera. Jag tror inte han åker.
Det värsta är att ha eget ansvar för henne minst 10 timmar om dagen. Och hon vill bara ha tutten hela tiden, så när Simon kommer hem så måste hon ändå vara hos mig mest.
Och efter en hel dag med skrik är hon trött och lugn. Så allt han ser är mysiga Thea.
Vet inte vad jag skall göra, känner mig sjukt destruktiv. Och folk som vill träffas, och inte fattar att jag inte ens tar mig ur sängen just nu.
Och det bästa är att titta på henne när hon inte har ont, och ligger och tittar tillbaka.
:D
Idag skall vi på akupunktur.
Det har hjälpt många kolikbarn, har jag förstått.
Jag är så trött.
kram alla!

Återmarschen!

Nu skall jag tillbaka till min gamla form.
jag vägde som mest 84 kilo i slutet av graviditen. Nu, 14 dar senare, väger jag in mig på 71,3 kilo.
Tanken är att jag skall ner till 65 kilo, alltså ner 6,3 kilo.
Så idag gick jag iväg på mitt första träningspass.
Jag körde lugnt, men tanken är att jag skall träna minst tre gånger i veckan. Det blir morgonträning, helgträning och promenader. I januari vill jag nå mitt mål.
Så nu vet ni! Jag uppdaterar eftersom.

Tillbaka!

Hej alla!
Nu är jag tillbaka.
Efter en frånvaro i nästan tre veckor kan jag nu informera om att en liten Thea anlände kl 1614 måndagen den 17:e sep.
Hon vägde 3510 gram, var 52 cm lång och kom fram på drygt 4 timmar.
Kl 1200 åkte vi in till KS, fick göra lite tester, tog en promenad och åt lunch,
var tillbaka in på sjukhuset runt två. Vi kom in i ett förlossningsrum, andades lustgas, lyssnade på svensk reggea och jag började få riktigt ont.
Vid halv tre bönade jag och bad om ryggmärgsbedövning, och fick höra att läkaren var upptagen med två kejsarsnitt. Jag vrålade, icke egoistiskt alls: Men jag då, jag dör ju här! Det här är falsk marknadsföring!
Jag vände mig till Simon: Hjälp mig, jag klarar inte mer.
Det blev aldrig nån epidural, vid fyra började mina krystvärkar, och 14 minuter senare kom underverket.
Hon var den vackraste bebis som finns, kan jag informera om, som ej partisk förälder! *ler*
Anledningen till att jag beskriver förlossningen så bristfälligt och kort, beror ju på att den känns sjukt avlägsen nu! Jag kommer inte ens ihåg hur det kändes!
Nu äntligen, efter två veckor hemma, börjar poletten trilla ner. Jag har barn! Vi har barn! Vi är föräldrar. Världen det närmaste året kommer att bestå av blöjbyten, kärlek, kräk, barnvagnsrally (ler) mer kärlek och ammning!
Och vi kan inte vara lyckligare!

Möjligtvis sista barnfria helgen - sammanfattning!

Fredag: Herregud, hur blev det så här?
Simon ringer hem och vill ta ut mig på middag. Mysigt. Sagt och gjort, på med den enda klänningen som passar... och högklackat.
Ajaj, det är inte skönt när fötterna svullnat, men vill man vara fin så...
Vi åker in till stan, till en restaurang som heter Minerva och har fondue. Jag har aldrig ätit fondue, och ser naturligtvis fram emot det.
Men chi fick jag, vi stod i farstun i säkert tio minuter utan att nån märker oss. Och höga krav som vi har, så gick vi därifrån.
Nästa försök är en libanes på söder. Där får vi ett undanskymt hörn. När vi har suttit och pratat i 20 minuter inser vi att vi är bortglömda.
Haha, hela situationen är ju ett skämt!
Vi reser oss och går. Ingen märker det heller. Haha!
Kvällen avslutas med hämtpizza hemma hos Biggan och Olof.
Det kändes absurt, men var sjukt trevligt när vi väl kom hem till dem :D

Lördag: match, sverige-danmark.
Vi bjuder hem Ronas och Findus.
Äter enchiladas och har det supermysigt. Inga mål, men härligt umgänge. Ronas har sina coola nya brillor på sig och Findus har klippt sig. Hon är supersnygg, och har grymma gummistövlar, röda med vit snörning. Helt underbara, vill ha!

Så, det var sista helgen innan beräknad födsel.
Uppdateringar kommer.

Men för i helvete!!

Livet är inte rättvist, vet ni det?
Ungen hade alltså fixerat sig, borrat sig ner i bäckenet, och FAN va ont det gjorde!

Så var jag hos barnmorskan igår.
Hon klämde och kände, såg förvirrad ut, kliade sig i huvudet och lämnade rummet.
Där låg jag, spänd som en ballong, helt gasfylld av förväntan.
Sen kom hon tillbaka och förklarade att ungj*veln slitit sig loss från mitt bäcken och krupit upp i bröstkorgen igen.
Hon förklarade hur ovanligt det var, bokade in en tid den 17:e(!!!!) och sa att vi skulle se vad som hände nu.
Jag protesterade högljutt: Men, ungen skall ju komma den 14:e??Hon log lite och sa att man aldrig kan veta sånt.
Har ni hört nåt värre?
Barnmorskor som arbetar många år med detta kan inte se in i framtiden, det är FAN för jävligt!!
Så jag fick vagga hem, med andningsproblem, för att ungen kör fotbollsmatch på lungorna!
Så nu börjar nedräkningen på riktigt.
Det är den 4:e idag, och om inte ungen är ute inom tio dagar, så vet jag inte vad jag gör med PAPPAN i hela historien, då detta helt klart är hans fel, helt och hållet!!!!
Och Erika har dragit till Örebro för att plugga, miss U already, det är för taskigt väder, och idag skall jag på fika med mammagruppen. Är rånervös, helt konstigt. Kan bero på att de är lite äldre allihop, typ 30. Är nervig att jag skall klämma ur mig nåt dampigt som: jaha, är det bara jag som har varit förstoppad i fyra dar? Huskurer, nån?
Istället vill jag vara en välklädd, sval mamma på 30+, som har livet under kontroll...

Nåja, nu skall jag väl äta lite choklad till frukost!
Puss

Var är flikkan?

Var är flikkan? Mina bloggläsande vänner och familj undrar.
Bloggandet sker sporadiskt, och nu skall jag avslöja varför.
Jag skall föda barn! Chockerande, va?
Jag har aldrig varit mer rädd i hela mitt liv.
Jag är väldigt inåtfixerad just nu, och har inte tankarna på annat än stundande förlossning!

Men nu är det på allvar. Jag har sammandragningar nästan varje dag, och idag var det väldigt mycket. Pojken drog med mig ut på en promenad runt sjöarna. Det är nämligen så att falska värkar, träningen inför förlossningen, försvinner när man rör på sig. The real deal försvinner när ungen kommer ut. Så efter det bestämde vi att vi skulle ta med oss Camilla och åka till Vaxholm.
Här kommer en bild på mig, värpandes:

Pappan kan skada barnet!

Pappan skadar barnet!

Men herregud, vilken parant dam, hon hävdar på fullaste allvar att "det finns många urdåliga pappor som sticker iväg till kompisar och kanske super...Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder."

Read it and weap!

pannkakor

Antal pannkakor jag ätit sen i morse: 7 st. Med smör och socker. Jag VET, jag är äcklig. Men det är det enda jag får ner.
Mitt liv är sjukt tråkigt. Idag, till exempel, har jag varit på promenad till Myrornas för att köpa några böcker. Mycket spännande! *stön*
Nån - kom hit och dra ut ungen, så det händer nåt!

Haha, läs denna!

Fixerad bebis!

En fixerad bebis, nu då!
Alla som inte vet vad det betyder: förlossningen närmar sig!
Huvudet på ungen sitter fast i mitt bäcken.
Jag bokade in en ny tid hos barnmorskan, den 3:e, men hon trodde inte att vi skulle komma på den.
Jag blev euforisk, gled ner på Hemköp och handlade en påse gifflar och tryckte i mig. Haha, den enda njutning nu!
Kolhydrater är underbart!
:D

Jag har enligt barnmorskan gått upp totalt 4 kilo!!!
Så jag gled hem och provade mina vanliga favoritjeans.
Här kommer en bild, måste skryta lite:

Jobba, jobba, jobba!!

Idag startade dagen runt halv tolv. Jag "välte" mig ur sängen och såg ett sl-kort på hallgolvet, på vägen till toaletten. Jag reflekterade inte mer över det, utan gick runt i "dimman" i en timma till. Åt snabbt lite frukost, spagetti och korv, framför datorn där jag uppdaterade mig i bloggvärlden.

Efter att ha diskat och slängt in en tvätt i maskinen, duschade jag och klädde mig. Återigen såg jag sl-kortet på golvet i hallen.
Denna gång reagerade jag. Jag plockade förvirrat upp det.
Det tog en blick på telefonen, ett sms, innan jag inser att det var Erika, Simons syster, som släppt den genom brevinkastet på morgonen nån gång, när jag låg i min dimma.
Helt förvirrad är man som gravid, kan jag informera om. Hål i huvudet, är ett uttryck som betyder nåt för en höggravid, och dem runt henne.

Sen bar det av till stan.
Jag gled in på jobbet och hälsade på alla. Sen fick jag snabbt uppdaterad info.

<-----Lina skall sluta, Rami skall sluta, receptionistansvarig skall sluta. Det är helt sjukt, jag har varit borta i 2 månader, och redan kommer hela personalstyrkan att vara utbytt. Detta är SATS i ett nötskal. Jag möter en stressad chef, Henrik, vars första fråga är: "Hej du! Öh, du har inte lust att jobba sista veckorna?"

Och min första tanke var: "ja, ja, ja!!!!"

Jag var tvungen att ringa Simon och be honom påminna mig OM varför jag inte skulle jobba!

Just det, barnet mår inte bra av stress. Men Gud vad jag var sugen.

Jobb ger mening, jag är så trött på att känna mig meningslös, det föder en äcklig känsla av hopplöshet. Men efter ett samtal med Lina kände jag mig bättre, då hon gav mig ett jobberbjudande, eller närmare bestämt: "När du är klar med mammaledigheten kan du ju jobba med mig!" Det kändes bra.

Mitt ego växte ännu mer när jag drog förbi Balance och träffade upp Alex för en snabb fika, fick en stor kram och ännu ett liknande erbjudande. Alex och jag jobbade ihop på Stureplan innan han fick ett erbjudande från Balance. Han försökte dra med mig redan då, men trots att jag var på intervju, så vågade jag inte. Trygghetsnarkoman, det trodde jag aldrig. Men så var det.

Dexters pappa - vem ÄR du?

Kommentar:
Dexterspappa sa...
"Hmmm.. om man bloggar får man kanske räkna med att folk man inte känner läser ens alster, annars kan man ju skicka mail till sina kompisar och berätta vad man vill.Känns det läskigt att ha en exhibitionistisk ådra som vill sprida sin gospel, men ändå vilja ha koll på vilka som läser?"

Jag - en exhibitionist?
Jajamen, till skillnad från Lusse, som har lätt ångest över sitt livsutlämnande, så gillar jag att synas, trodde jag!

Men kommentaren, den första från en okänd, gjorde mig lite skakis. Hade nån annan hittat min lilla blogg?
Hur? När? Varför? Frågorna poppade runt i huvudet!
Sen insåg jag att denna någon antagligen kommit från Lusses blogg, så nu skall jag fråga ut henne om vem det kan vara :D

Men jag frågar här också!
Dexters pappa - vem är DU?
*nyfiken i en strut*
Hur har du hittat hit?

PS. Ja, jag vill ha koll... haha, trodde jag aldrig!

Fredagsmys
Min syster är underbar. Att planera med henne är helt omöjligt.
Vi bestämde att vi skulle ses igår under dagen, för att umgås tillsammans.
Efter mitt tandläkarbesök skickade jag ett sms: "Är du vaken?"
Ett segt svar kom: "Ja, men är bakis! Ynklig syster."
Haha, en fredag min syster, som snart fyller 40, bakis. Det är helt underbart. Det är sann livsglädje om du frågar mig!

Hon skulle komma och hämta mig eftersom jag är en säl, en lat säl, att tilläggas.
Rolle, sambon, hade tagit bilen. Haha.
Men det bästa med allt är att hon har en lösning på allt. Ta en taxi, kom det enkla förslaget.
Sagt och gjort: en taxi rullade långsamt in till stan med sin tunga last, jag!
När jag kom hem gick vi och handlade pizza och hyrde två filmer.
Sen la vi oss i hennes soffa och degade tillsammans framför Illusionisten, med Edward Norton. Han är lätt bäst i "American History X", men killen har typ inte gjort några dåliga filmer. Även denna film var grymt bra. Under tiden målade syster mina naglar och vi pratade som bara systrar kan göra. Kan tilläggas att jag lätt är avundsjuk på hennes liv.
Ett bra jobb, inbjuden till partys hyfsat ofta, och en tre på söder, med den fina pojkvännen.
Så jag fick gotta mig i alla detaljer från hennes utekväll.
Det gjorde gott för mitt "sex and the city"-egojag.

När klockan blev halv sex så ringde jag Simon, för att vi alla fyra skulle titta på den andra filmen som vi hyrt, Blood Diamond.
Han kom, han åt, och sen slappade vi alla fyra framför deras nya flatscreen-tv.

Choklad, chips och skönt slappt sällskap.
Livet var bra igårkväll, kan man säga. :D
Film nr 2 var också grymt bra, lite mycket amerikanskt snyft, men en helt sexfri rulle, men med manlig kärlek, mellan huvudkaraktärerna.

Idag är en ny dag, och den har börjat lika jävla bra.

Vi har legat i sängen hela dagen, pratat och lyssnat på radio. Varje gång vi har såna här morgnar så inser jag hur mycket jag saknar samtalen, de där man har ofta, när allt är nytt och spännande. De samtalen som lätt försvinner i vardagen.
Men jag känner att vi är sjukt bra på att pria detta i vårt liv. Nu står mannen i mitt liv i boxers och steker pannkakor. Kan det bli bättre?
Kanske helt töntigt att skriva i en blogg, men jag älskar honom så mycket. Även om jag inser fördelarna med att han inte läser denna blogg.

Ikväll har Simons moster och man en årlig sommarfest.

Så det är bara på med festblåsan, slå klackarna i det nyktra taket och parta på!

Haha, vi får se hur kvällen avlöper!

/Flikkan

Artikel i SvD om Stureplan

Läsvärt!

Vad tycker vi? Kommentera. Visst är detta dagens citat?

"Hon följde med männen hem för att ha sex men när de ville ha analsex sa hon nej. Det slutade med att de tryckte upp en 20 cm lång fjärrkontroll i hennes underliv och sedan turades om att ha sex med henne: analt, vaginalt och oralt... Rätten tyckte nämligen inte att det gick att bevisa att männen förstod att det var en våldtäkt."
Logiskt va? Det finns ju sjukt många tjejer därute som vill ha en fjärris i f*ttan!

Over and Out - flikkan

PS. idag skall jag till tandläkaren - hatar tandläkaren! Sen skall min syster få trösta mig med choklad!

Glamour...

Ja, jag vill ha glamour, är det så konstigt?
Om jag hade kunnat leva ett "sex and the city"-liv, så skulle jag vilja göra det.
Eftersom jag är gravid i nionde månaden, och inte jobbar utan bara går hemma och drar, och egentligen inte har något modeintresse whatsoever, så antar jag att det blir svårt att förvandla mig till en Carrie över en natt.

Men mitt mål är att börja jobba på lämpligt flashigt ställe på Stureplan efter mammaledigheten, klä mig i kritstrecksrandig kostym(alá Miranda Hobbes) och gå på afterwork med mina lika chika "kindpussarvänner" på ställen som Riche och Undichi.
Jag skall anställa en barnflicka till mitt svenssonliv ute i förorten Liljeholmen, och enbart träffa ungen när jag kommer hem och skall "jobba lite" medans min "hemmaman" tar hand om lill*n.
Och när mitt liv är tomt men rikt, eftersom jag jobbat ihjäl mig i flera år, och min familj knappt känner igen mig, skall jag bryta ihop i galet skatt och skrika: Men ni är bara avundsjuka! till främmande människor på tunnelbanan, dit jag förvirrat mig nån dag, eftersom alla vet att tunnelbana inte funkar ihop med GLAMOUR!

Jag förbannar denna serie som har gett oss alla en sjuk bild av verkligheten, som vi strävar efter. Vem ser ut så här?

Dagens Boktips: American Psyco, av Bret Easton Ellis. Boken tar upp ovanstående problem på ett mycket kladdigt, realistiskt sätt.

Nu är det dags att ta sig ur sängen och duscha, sen diska och ägna mig åt glammig matlagning! Jippie!

Det här känns ju jävligt bra!!! Not!

Suck, vilka muppar det finns!

Sover bort hela dagen - sjuk?

Ja, imorse var underbart roligt.
Jag steg upp tillsammans med Simon och drönade runt i lgh, knappt vaken. Efter lite tetrisspelande och så, satte jag på radion, då jag blivit tipsad av Simon att lyssna på Adam och Gry på Mix Megapol mellan 8-10.

Just denna dag när jag slår på radion så är Alex Schulman gäst, han är ju sjukt rolig!

Katrin, Alex fru, bloggar också, och så gjorde även hans bror Calle.
Nu fick jag höra på radion att hans mamma(!?) också har börjat blogga! Haha, hela klanen är igång!
Hur Alex lyckats få hela sthlm att läsa hans blogg är ofattbart, han är mer Svensson är allsång på Skansen, känns det som!
Han är sjukt roligt, hur som helst, och idag på radion blev han nertystad av moraltanterna Adam och Gry, när han ogenerat började prata om HIV-smittade utländska horor! Haha! Mediakåtare kille får man leta efter!

Sen efter att jag lyssnat klart så gled jag ner i sängen igen, och klev precis upp kl ett på eftermiddagen, jag borde skämmas! *ler stort och gäspar*
Datorn fick stå på, och vilken liten egokick man får när tre kompisar har försökt börja en konversation på MSN. Datorhora är vad jag är! Narki, narki.


PS. Alla ni som läser och INTE skriver kommentarer, ni kan alla dödens DÖ!!!
Alla andra får ha en skön dag, jag borde leta upp lite mat... *rotar i skåpen*

föräldrakurs och fjäderholmarna

Jaha, så idag har man varit på sin första föräldrakurs. För er som inte har barn så kan jag förklara. Eftersom man som förstagångsgravid är ganska nervig inför förlossning och att bli förälder så erbjuder ens barnmorska en kurs, där man kan ventilera rädslor, träffa andra mammor och pappor to be och få information om vad som komma skall! Man träffas tre gånger, 2 timmar i taget.

Det första som händer är självklart att klantjag har fått fel tid för mig, så jag och Simon glider in en halvtimma försent, trötta som fy fan.
Vi sitter en stund och lyssnar medans barnmorskan förklarar och visar bilder och pratar om bäckenben osv. Själv sitter jag tyst och tittar på de andra paren som är där, jämför magen och funderar.
Något jag inser är att de flesta par som är där liknar varandra till hy och utseende. Det är uppenbart att de flesta hittar väldigt liknande partners, både i klädstil, hy, utseende, färger osv. Jag tror att vi avvek mest från mallen. Simon är ju en typiskt blek svensk, och jag är lite mer åt olivhållet.
Han är blåögd och jag brunögd osv.
Självklart stod några par ut mest, de pratade mest, frågade mest och var mest aktiva, ungefär som när man går i skolan. De var också de som såg bäst ut, var snyggast klädda osv. Helt enkelt de mest "populära", för att fortsätta jämföra med skolan. Och helt klart de mest självsäkra.
Sen separerades vi i mamma- resp. pappagrupper och skulle diskutera hur vi känner inför förlossningen osv. Egentligen kom vi inte fram till nåt speciellt, men det var skönt att prata av sig lite.
Samma sak framträdde här, tre tjejer plus jag pratade, resten satt mest tysta och lyssnade.
Jag skulle tippa på att det var samma sak hos killarna, men jag skall fråga Simon ikväll när han kommer hem.
Sen fördes vi ihop igen, för att nu sätta oss och se en förlossningsfilm om tre par.
Det är INTE vackert att föda barn, det är ganska kladdigt, kan jag berätta!
Men ändå fick flera tjejer tårar i ögonen av denna 70-tals vhs-film.
Jag tyckte mest att det var komiskt.
Filmen var också väldigt politiskt korrekt. Ett par var blandat, en svart kille och en vit tjej. Ett par skulle ha tvillingar, och en tjej var ensamstående och hade en tjejkompis med sig som stöd.
Killarna talade mest om barnvagnar, pappadagar och annat praktiskt, enligt Simon via telefon nu.

Men det var spännande, undrar hur nästa vecka blir.


När jag kom hem så ringde Erika, Simons syster, och frågade om jag ville med och bada. Hon drog med mig via båten till Fjäderöarna. Första gången i sthlm skärgård, och jag har bott här sen 2005. Haha!
En bild måste jag lägga in på henne, hon är så sjukt snygg!!
Det var en underbar dag!

Kram faster Erika!!

Fika i solen

Åh, det är så skönt, för första gången på länge tog jag vädret tillvara och vågade mig ut i världen för en solig fika med Lusse. Och mitt hemmasittande syns ju en aning på bilden! Blekfisen lilla jag!

Det var så skönt att sitta ute och dricka kallt och prata lite om allt möjligt.
Men ett problem idag är matintaget, jag verkar inte få i mig så mycket. Allt jag ätit idag är en skink- och ostsmörgås.
Satt precis och såg ett program om folk beroende av plastikkirurgi. Alltså, herreGUD, en tjej övertalade sin man att de var tvungna att sälja sitt hem för att hon skulle kunna fortsätta att operera sig. Och han GICK MED PÅ DET!
Känns ju helt sjukt. Men jag är väl fel person att kommentera, då jag efter amningen kommer att fixa mina tuttar och bleka tänderna.
Men vi har för fan råd med det, jag kommer inte att offra något för varken oss eller vårt barn.
Äh, tycker det är helt sjukt. Hade det stått mellan nya tuttar och en ny lgh så hade jag ju valt det andra alternativet, självklart!

/flikkan

stureplan.se - Here I come!

Simon töntar sig och leker stureplansbrat - det roliga i historien är ju att han har varit en liten stekare för bara några år sedan!

Vilken underbar mupp man är tillsammans med! :D

Middag med Ronas och Findus!

Jajamen, igår var det fredag.
Eftersom dagarna betyder noll för mig då jag ändå bara är hemma så får jag tänka tillbaka på fornminnes tider, och minnas hur skönt det kändes med fredagar.
Simon skulle sluta vid tre, så jag gjorde absolut ingenting fram tills dess. Det regnade ute, och det var underbart att sitta inne i värmen och spela dator :D

Vid tre hade älsklingen fortfarande inte dykt upp. Vi hade bestämt oss för att träffa Ronas och Findus och hitta på nåt, och jag, som inte varit ute på HUUUR länge som helst kände mig som ett barn på julafton!
Klockan hann bli halv fem innan en trött sambo drasade in genom dörren. Då satt jag bokstavligt talat och hoppade i soffan, otålig som få.
Skönt att mötas av det om man är trött, eller hur?

Iallafall, sagt och gjort, han och Findus ringdes lite, och höll nästan på att besluta att vi skulle komma hem till dem och laga mat. Jag satt och skakade på huvudet så jag nästan höll på att få en hjärnskakning, jag ville se folk, jag ville UT!

Simon ser mina diskreta(?) tecken till slut, och beslutet att vi skall hämta dem vid sju för att åka ut och äta på restaurang tas.

Vi plockar upp dem och hamnar i gamla stan, där vi promenerar runt för att till slut hamna på en italienare. Alla vill ha pasta, och pasta beställs in, tillsammans med rött vin till herrskapet som inte är "Svenssons", alltså Ronas och Findus.

En förklaring först: Ronas är Simons barndomsvän. De har känt varandra för evigt. Findus är hans flickvän. Vår relation är ganska störd. Det är som att personkemin så fort vi ses alla fyra blir helt dysfunktionell. Om vi träffas tre, ex jag, Ronas och Findus, eller Simon, Ronas och jag, funkar hur bra som helst, vi studsar runt och allt är bara soft.
Men alla fyra på samma plats brukar bli katastrof.
Det som är konstigt, som vi alla kommit överrens om, är att vi inte har problem med andra vänner eller par vi umgås med. Vi fyra funkar bara inte.
Men Simon och Ronas är så viktiga för varandra att alla försöker om och om igen, för det betyder allt.

Denna kväll är inget undantag, utan börjar bra, men urartar i en konfrontation mellan Ronas och Simon. Under alla sina år ihop har de hittat en ganska elak, hackig, grabbig jargong. Men eftersom de båda börjar bli vuxna så funkar inte det längre, och Ronas känner sig istället påhoppad av Simon.
För första gången så pratar vi om problemet utan att börja bråka, som vuxna.
Så alla berättar om saker som är känsliga för dem, och som man kanske kan låta bli att beröra verbalt när man ses.
Kvällen avslutades trevligt iallafall, men gud va trött jag var när vi kom hem.
Men det var underbart att vara ute och inte bara sitta hemma och värpa.

Idag är Simon iväg och spelar golf med min syster och hennes kille, Rolle.
Hoppas de får uppehåll.
Jag skall träffa Lusse för en fika efter lunch, men annars blir det lugnt, måste vila inför kvällen. Simon skall komma och hämta mig och sedan skall vi åka till Syster och Rolle för att umgås lite alla fyra.

CountDown

Konstig morgon...

Ja, klockan fem blev man väckt.
Av vem då? undrar du.
Ja, den som kommer att funka som min levande alarmklocka i de närmsta fyra åren.
- Njurar, det är väl onödigt att ha, skrattade den rått och sparkade till!
Jag har fått en tandköttsinflammation och jag är kallsvettig och klibbig.
Lillen är sjukt aktiv. Och detta oroar mig, eftersom min barnmorska kläckte ur sig den läskigaste kommentaren senaste besöket:
- Ja, alltså, om vattnet går innan nästa besök, så lägg dig ner.... och ring förlossningen.
- Men, varför i hela friden skulle vattnet gå redan nu?? Undrade jag med stora ögon.
- Ja, den lille ligger så högt upp att det är risk att den sticker ner en hand och tar sönder hinnorna. Eftersom huvudet inte är fixerat, så finns det plats därnere för såna aktiviter, och vi vet ju att det är en liten buse därinne! Så sa hon och sen skrattade hon rått. Eller, hon skrattade nog välvilligt men gud va det kändes rått. Och läskigt.

Iallafall, eftersom jag inte vill väcka den trötta kropp som slumrar bredvid mig ligger jag och försöker lugna lillen med mjuka masserande drag. Efter två timmar somnar jag om, bara för att vakna av att killen går upp och skall till jobbet halv nio.
Jag sätter mig upp i sängen, och börjar prata. Om barn,
Försäkringskassan och om pappa- och mammadagar.
I eftermiddag skall vi nämligen planera vår ledighet. Och min förväntning är att han har en uppfattning om hur länge han vill vara ledig och när.
Och jag lovar, jag kan inte sluta prata, kände mig helt cp. Jag följde honom till dörren och fick en kram, fortfarande pratandes om allt möjligt. Killen kollar konstigt på mig och flyr ut.
När han gått inser jag hur skumt jag beter mig, så jag lutar mig ut genom fönstret för att säga hej då på ett normalt sätt.
Haha, känner mig helt konstig.
Undrar lite vad jag skall göra idag.
Kanske åka in och hälsa på jobbet.
Men först skall jag spela lite dataspel och sen duscha.
/flikkan

Flikkan fuskmålar i smyg!!

Haha, nu har jag gjort mitt första "hemarbete".
Jag är sen tidigare helt ovan vid målning och liknande, men nu har jag gjort det. Jag har åkt till en färgbutik, inhandlat färg, målat över fläckar och fixat det jag strulat till.
En sak min sambo kan intyga är att jag är bra på att ta sönder saker, men hyfsat dålig på att fixa dem. Fråga bara vår microvågsugn, vars plastskyddskåpa fortfarande är halvsmält ett halvår efter min smarta idé att poppa popcorn i den, utan att ta bort skyddet.
Haha! Den smälte, ops!
Jag fixar en ny, sa jag, full av självförtroende!
Eller hur?

Men förhoppningsvis märker aldrig sambon att vår nya fina vägg har blivit ommålad, vet inte om jag vill berätta hur klumpig jag är, nu när jag löst problemet! :D

Morgontrött

Jajamen, nu skall flikkan ut på äventyr.
Jag spillde ju ner mitt tangentbord, som jag berättade om senast.
Jag har också upptäckt fläckar av det spillda på vår nymålade vägg. Haha, eländet tar aldrig slut.
Därför skall jag nu iväg till det bästa stället för att köpa färg, alviks måleributik!
Bussarna går regelbundet, och jag tänkte försöka hinna med att åka vid nio.
Resan tar tråkiga 23 minuter, så inhandlandet av en tidning känns crutial!
Sen är tanken att jag och Erika(simons syster) skulle bada idag. Haha, ja, eller hur? Vädret känns underbart med tanke på att det är kallt och klibbigt ute idag, en kombination som jag bara inte fattar existerar.
Så nu är det dags att hoppa in i duschen.
Jag återkommer när jag kladdat klart med färger. Wish me luck.
Ikväll skall jag till min kära syster, men som Simon(sambon) sa igårkväll, så är det antagligen bättre om hon kommer hit, då jag på kvällstid långsamt glider in i koma och antagligen inte orkar ta mig varken dit eller hem kommunalt, det finns bara inte. Vid fem så ligger jag på soffan och ojar mig som mest. Det är också då det gör ont som mest, i höfter, ben och fötter.
Kram kära syster, älskar dig, men kan inte lova nåt!
Pussar till alla.

Ingen bra dag!

Fy fan vilken skitdag det har varit idag.

Jag stiger upp tidigt och får i mig morgongröten. Detta gör att jag känner mig oövervinnerlig, eftersom jag inte lyckats äta gröt under hela graviditen.
Sen sätter jag mig vid datorn. Och spiller över hela tangentbordet.
Fan också! Jag är så klumpig att det är skrämmande.
Så, iallafall, iväg vaggar jag runt på stan på jakt efter ett nytt tangentbord, beroende som jag är.
Och att vagga runt och inse att alla affärer i förorten jag bor inte har något annat än fula vita ÄCKLIGA tangentbord, det är fan inte kul, när man känner sig som en säl bara man skall ur sängen på morgonen.
Ja, jag vet, jag är en stil-homo, men jag måste ha ett matchande.
Webbhallen blir det till slut, och vid detta laget svettas jag äckligt nog överallt. Det är klibbigt och varmt ute och nu börjar det regna också. Inte ett sånt där skönt svalt regn, utan äckligt varmt vatten som rinner i ögonen.
Suck!
Jag får hjälp av en kille. Till slut går jag därifrån med ett tangentbord och en usb-konverter, eftersom vi inte har uttaget på vår alldeles för NYA dator.
Jag kommer hem, och pluggar in skiten. Alltså, se detta framför er, en knubbig gravid säl(osmidig som få) som försöker krypa under ett skrivbord.
Det funkar inte. Frustrerad ringer jag webbhallens kundservice och ber om att få numret till butiken jag varit i, så jag kan ställa killen till svars, gravidstyle.
Men de har inga telefoner i butiken, får jag höra. Jag morrar att jag vill bli uppringd av honom inom en timma, annars jävlar.
Sen försöker jag slänga på luren, men inte ens det funkar eftersom vi har en bärbar jävla telefon!!

Efter en tröstlunch innehållande det jag älskar mest just nu; potatis och smör; så bestämmer jag mig för att gå ner till butiken igen.
Jag vaggar iväg, bara för att inse att jag börjar få förvärkar halvvägs. Jag ser alltså butiken, och vägrar nu ge upp. Jag haltar in och blänger ner killen som hjälpt mig, men eftersom han är upptagen med kund, märker han ingenting.

Jag får hjälp av en ny snubbe, och lassar upp det satans tangentbordet på disken.
Han ser osäker ut, eftersom jag står och flämtar och inte får ur mig i ett ord.
Efter fem långa minuter häver jag ur mig: Byta, funkar inte!
Han ber inte ens om kvitto, han skulle bara våga, frågar bara om jag vill ha ett nytt.
Jag väser ur mig vilken jag vill ha och får den. Fem minuter senare står jag utanför butiken och inser att jag inte ens var tvungen att betala mellanskillnaden. :D

Sen vaggar jag hem och installerar skiten, denna gång på framsidan via usb, i och med att jag inser att jag inte kommer in därbak en gång till.

Skönt nog så funkar det inte denna gång heller.

Här bryter jag mitt löfte att inte äta godis och trycker i protest i mig fyra rutor marabou. Som reklamen säger, hur många rutor gör dig glad?

Och hör och häpna, fyra rutor gjorde tricket. På mitt sockerrus gör jag något annorlunda och efter 20 minuter får jag igång fanskapet.

Ikväll kommer Simons föräldrar förbi. De vill kvällspromenera, och jag tror inte för fem öre att det kommer att ske. Men det är en vacker tanke!

Peace out!

PS. Förresten, säljaren ringde tillbaka, fem timmar senare. Han fick sina fiskar varma! Hehe!

Lunch med Sara

Åh, idag fick jag besök av Sara och hennes underbara lilla flikka på 3,5 månader.
Jag bjöd på lite lunch, pasta och kyckling, och fick massor med tips och råd. Sen gick vi och shoppade lite, och jag hittade den underbaraste lilla hiphop-outfiten till älskade sötnosen.
Kolla in bilderna!
Nu skall jag till barnmorskan!

inspirerad

En vän till mig har tydligen bestämt sig för att ta tag i sina svagheter, i form av glass.
Läs mer om henne här
Trots min graviditet känner jag nu att jag också skall ta tag i mina svagheter. Så från och med imorgon så skall jag inte äta annat än mat.
Alltså inget:
- Godis
- Glass
- Chips
I will keep U posted, om hur det går för mig!
Idag har jag därför ätit upp allt onyttigt som vi hade hemma.
Haha, ett bra sätt att förbereda sig.

Lite bilder!

<---- Olof, Nova och jag!
Biggan och lilla Nova----------->

Barnvagnsmaffian

Varför behöver man den tuffaste, nyaste, DYRASTE barnvagn?
Därför att om man inte har det, så saknar man något som människa.
Det förstår ju alla, eller hur?
Nu är det som sagt 6 veckor till datumet för bebisen, och jag började så smått titta runt på nätet efter barnvagn.
När vi var på ett-års-kalas förra helgen så fick jag en mamma att chockat utbrista:
- Men.... med bara sex veckor kvar, hur skall ni hinna?? Har ni inte handlat nåt?
Jag och killen tittade på varandra och skakade på huvudet.
-Nej, ska man det?

Hon skakade suckande på huvudet:
- Men snälla ni, det är ju leveranstid, minst 6-8 veckor på alla vagnar.
Vår kostade 8000 kr, men den har allt, både liggvagn och sittvagn, den är allt vi kommer att behöva i vagnväg.
Sen log hon och såg nöjd ut.
Killen fick lite panik, men han har ett behov av att ha kontroll på allt.
Jag log lite för mig själv. Sen satt jag mig vid datorn när jag kom hem...

Idag var vi i Täby, köpte en vagn med ligg- och sittinlägg, begagnad, 2500 kr, med allt vi kommer att behöva i vagnväg tills ungen börjar gymnasiet...

Blocket.se rules!

Herregud, jag förstår inte frenesin.
Har ni någonsin hört någon utropa:
- Mitt starkaste minne från barndomen är helt klart min stålblåa, tuffa terrängvagn med alla tillbehör. Pappa körde mig i den överallt!!

Nu har vi fått låna en bil barnstol för nyfödda och en babybjörn* av våra underbara vänner Biggan och Olof. De är de skönaste föräldrarna man kan tänka sig, flummiga och harmoniska, för det mesta. Och deras lilla dotter, Nova (1 år om tre veckor), är också helt supergullig.


Vi har tre plagg för hemtagning av paketet. *ler*

På en vecka har vi lyckats skaffa allt det som behövs förrutom en barnsäng. Utan att stressa, och framför allt utan att ha lagt för mycket stålar på saker barnet varken kommer att komma ihåg eller uppskatta.

En säng kommer nog att införhandlas på IKEA, sen är vi praktiskt redo för vårt lilla paket.

Mentalt vet jag inte hur det är, däremot.

Resten av dagen har tillbringats hemma hos Biggan, Olof och Novas trea på söder.
Vi har ätit goda hamburgare, ätit goda hemmabakade kanelbullar och umgåtts.
De har ett sånt där hem som man inte vill lämna.
Men Biggan har nog varit hemmamamma för länge nu, hon börjar bli frustrerad.
Och jag förstår henne.
Så nu skall Olof jobba tills nyår och sedan skall han vara hemmapappa så att hon kan starta eget designbolag. Jag hoppas hon gör det!
Jag måste erkänna att jag har samma rädslor angående min och killens prioriteringar.
Vi får se hur det blir med jämställdheten efter födseln.

Puss alla!
Nu skall jag sätta mig framför en karta HOMM* och njuta av lite hjärnlös strategi och krig, tillsammans med min älskling.

*Babybjörn = Bärsele (eftersom man som nyförlöst verkligen inte är glad att tappa de där extra kilona, utan gärna tar på sig dem igen, genom att bära barnet i en sele på magen - människan är konstig, och inte fan skall jag vara sämre!)
*HOMM = Heroes of might and magic (strategispel för datanördar, går mest ut på att bygga upp en armé och slåss med andra arméer - helt meningslöst men sjukt kul!!)

Efternamnen tar över världen!!

Ja, va fan skall man göra?

Det är sex veckor kvar och jag anar redan nu att denna blogg kan bli min enda länk till omvärlden under en hyfsat lång period.

Eftersom jag redan ser magen som en egen kroppsdel, alltså att magen kommer gående och nån meter bakom den kommer jag, så antar jag att jag inte kommer att orka lämna vår lilla etta speciellt många gånger innan det är dags att åka till KS.
Att bli "handikappad" hemma var inte direkt nåt jag väntade mig.
23 år gammal, och redan sjukskriven! Ni hör ju hur absurt det hela är!

Semestern gick åt till renovering av ettan, eftersom vi skall bo här med en skrikande liten i 1,5 år tills vi flyttar in i vårt svenssonliv i liljeholmen.
Familjebilen har vi redan...
Ingen hund, men vilken vettig människa i stockholm som bor i lgh skaffar hund, speciellt som arbetsnarkomanföräldrar?
Fast jag kanske kan skaffa en stor DYR designerväska att släpa runt bebisen i?
Its all about appearance, eller hur?

Nej, men skämt åt sido, så är den här bloggen en utmaning till en vän, du vet vem du är, som är för feg för att skapa en blogg och därför bara läser andras, till exempel Alex Schulmans och även hans brors blogg!!

Det är dags nu.
Efternamnen tar över världen!!!