Tjena!
Nu händer det grejer. Thea växer så det knakar.
Och hon mår mycket bättre!
Så livet börjar ta sin nya form, med rutiner!
Hon sover på nätterna, vaknar tre till fem gånger i snitt. Så lite sömn får man.
Men lite vrak är man ändå.
Jag börjar redan tröttna på att vara hemma, trots en underbar ny vänskapskrets i mina "mammor".
Innan Thea kom så gick jag och Simon på en föräldrakurs. Tre mammor och pappor stod ut, de enda som vågade snacka. De andra försvann i dimman av blyghet, eller tråkighet. Vem vet - vem bryr sig?
Men ibland får man bara kontakt med vissa.
Så när alla bebisar kommit, så började vi träffas för fikor hemma hos varandra, promenader och luncher. Så minst en gång i veckan har vi setts.
Varje gång har vi snackat om att gå ut och käka och dricka vin, barnfria.
Men innerst inne trodde jag nog att det bara var snack.
Men så igår på vår promenad så fick vi ett superskönt spontant ryck att vi skulle köra samma kväll.
Sagt och gjort, jag ringde Simon för att kolla när han skulle komma hem, då han är mitt uppe i ett event med jobbet.
Han kom hem vid sex, helt trasig och trött som fan. Jag hade så dåligt samvete när jag lämnade dem. Men samtidigt så hade jag ett stort behov att göra nåt på egen hand.
Så lite smink, kräkfria kläder och plånboken i handen traskade jag iväg i natten, till en lokal restaurang i sumpan.
Det var sjukt trevligt, vi snackade bara barn 20% av tiden, rekord, och lyckades dra i oss 6(!!) flaskor vin, på fyra pers...
Efter det var vi alla rejält i gasen, då vi inte är vana vid alkohol!
Vi bestämde oss för att dra vidare!! En måndag... ja, ja, det kanske inte var det mest rationella beslutet - men 6 flaskor vin, vem är rationell?
Vi hamnade på den sunkigaste puben i sumpan!!
Och eftersom jag då kände mig som en riktig alkis, drog jag hem.
Jag lyckades krypa i säng utan att väcka Simon.
Men sen kom insikten, jag är ju mamma.
Det var en hemsk natt, hon vägrade sova, och jag matade och matade, vakade och stoppade in nappen gång på gång. Jag vyssade, gungade och lugnade.
Jag stupade i säng vid fem, och vid halv sju ringde Simons klocka!
jag vaknade och insåg att jag hade feber. Hög feber, tänk 40 grader.
"Skojar du?" tänkte jag för mig själv.
Men nej, det var inget skämt. Och ikväll har Simon representation. Så han kommer hem inatt.
Avlastning - vad är det?
Men som tur är så har Simon de underbaraste föräldrarna ni kan tänka er.
Hans mamma tog Thea i några timmar och handlade glass och hyrde filmer till mig.
Jag älskar henne! *ler*
Och nu sitter jag här, kl är 21.22 och jag inser att allt går. Jag var ute igår, jag fixade natten ändå, jag är sjuk, men dagen hemma med henne har gått bra.
Det har varit en insiktsfull dag, man klarar mer än man tror.
Puss!
PS. Emma, Siri och Sophie, tack för en underbar kväll, det var så skönt att bara vara Sara, och jag hoppas ni känner det samma!
tisdag 27 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Tack själv Sara för en super trevlig kväll...verkligen en att minnas!! Kändes lustigt ibörjan när vi sågs att ingen hade barnvagn...en lite malande känsla över att man glömt nåt...som snart övergick till en skön känsla som du beskriver att bara vara sig själv..6 flaskor var kanske lite väl vågat med tanke på att jag minns mig själv reflektera högt över att det första glaset i berusningsväg kändes som typ tre....så en dryg flaska skulle då motsvara..
Skicka en kommentar