Varför kan inte livet vara lätt?

Nyckeln har kommit tillrätta.

Jag skulle lägga en lapp till killen som är ansvarig, för jag vågade inte prata med honom.
Men just som jag stuckit ner lappen i hans brevinkast så öppnar han dörren.
Det visar sig att killarna som skall installera dörren har den sista nyckeln.
Hur skönt som helst.
Så vi har nycklar. Alla nycklar. Och Simon hade rätt, som vanligt.
Det börjar bli tröttsamt.

Och jag är fortfarande sjuk, hatar det!
Feber och halsont och allt annat.
Kan inte lämna lägenheten och börjar känna mig som en eremit.
Glöm inte mig bara för att jag är borta för tillfället. :D