Konstig morgon...

Ja, klockan fem blev man väckt.
Av vem då? undrar du.
Ja, den som kommer att funka som min levande alarmklocka i de närmsta fyra åren.
- Njurar, det är väl onödigt att ha, skrattade den rått och sparkade till!
Jag har fått en tandköttsinflammation och jag är kallsvettig och klibbig.
Lillen är sjukt aktiv. Och detta oroar mig, eftersom min barnmorska kläckte ur sig den läskigaste kommentaren senaste besöket:
- Ja, alltså, om vattnet går innan nästa besök, så lägg dig ner.... och ring förlossningen.
- Men, varför i hela friden skulle vattnet gå redan nu?? Undrade jag med stora ögon.
- Ja, den lille ligger så högt upp att det är risk att den sticker ner en hand och tar sönder hinnorna. Eftersom huvudet inte är fixerat, så finns det plats därnere för såna aktiviter, och vi vet ju att det är en liten buse därinne! Så sa hon och sen skrattade hon rått. Eller, hon skrattade nog välvilligt men gud va det kändes rått. Och läskigt.

Iallafall, eftersom jag inte vill väcka den trötta kropp som slumrar bredvid mig ligger jag och försöker lugna lillen med mjuka masserande drag. Efter två timmar somnar jag om, bara för att vakna av att killen går upp och skall till jobbet halv nio.
Jag sätter mig upp i sängen, och börjar prata. Om barn,
Försäkringskassan och om pappa- och mammadagar.
I eftermiddag skall vi nämligen planera vår ledighet. Och min förväntning är att han har en uppfattning om hur länge han vill vara ledig och när.
Och jag lovar, jag kan inte sluta prata, kände mig helt cp. Jag följde honom till dörren och fick en kram, fortfarande pratandes om allt möjligt. Killen kollar konstigt på mig och flyr ut.
När han gått inser jag hur skumt jag beter mig, så jag lutar mig ut genom fönstret för att säga hej då på ett normalt sätt.
Haha, känner mig helt konstig.
Undrar lite vad jag skall göra idag.
Kanske åka in och hälsa på jobbet.
Men först skall jag spela lite dataspel och sen duscha.
/flikkan