trött...

Tröttheten är förlamande.
Jag vaknade idag, efter en hemsk, sparkig, skrikande, klösande natt med en stackars lite bebis med magont. Hon har så ont, att det enda som hjälper är att ligga bredvid och nutta tutte. Lillan.... synd om henne.
Jag och Simon tittade på varandra, och började sen jämföra påsar under ögonen.
Shit, va vi är slitna. Han jobbar ihjäl sig, och kommer sen hem till en sjuk trött trasa som behöver avlastning med Thea.
Jag vet att han också är trött.
Och jag går hemma med en kolik-återfall-bebis.
Nu börjar det bli svårt att hämta kraft från hennes leende.
Nu försvinner den glädjekällan snabbt, batteriet laddas inte med samma mängd.
Glädjekällan ligger för tillfället och grymtar i sin säng, på mage. Det är det bästa sättet att få ut hennes gaser. Men hon är inte nöjd, I´ll tell U that! :D
Nu har Simons syster börjat blogga också, skall bli kul att följa HENNE.

Syster Yster, det blir inget imorgon, jag har fortfarande feber. Tyvärr.
Stor snorig kram från Sumpan!