Glamour...

Ja, jag vill ha glamour, är det så konstigt?
Om jag hade kunnat leva ett "sex and the city"-liv, så skulle jag vilja göra det.
Eftersom jag är gravid i nionde månaden, och inte jobbar utan bara går hemma och drar, och egentligen inte har något modeintresse whatsoever, så antar jag att det blir svårt att förvandla mig till en Carrie över en natt.

Men mitt mål är att börja jobba på lämpligt flashigt ställe på Stureplan efter mammaledigheten, klä mig i kritstrecksrandig kostym(alá Miranda Hobbes) och gå på afterwork med mina lika chika "kindpussarvänner" på ställen som Riche och Undichi.
Jag skall anställa en barnflicka till mitt svenssonliv ute i förorten Liljeholmen, och enbart träffa ungen när jag kommer hem och skall "jobba lite" medans min "hemmaman" tar hand om lill*n.
Och när mitt liv är tomt men rikt, eftersom jag jobbat ihjäl mig i flera år, och min familj knappt känner igen mig, skall jag bryta ihop i galet skatt och skrika: Men ni är bara avundsjuka! till främmande människor på tunnelbanan, dit jag förvirrat mig nån dag, eftersom alla vet att tunnelbana inte funkar ihop med GLAMOUR!

Jag förbannar denna serie som har gett oss alla en sjuk bild av verkligheten, som vi strävar efter. Vem ser ut så här?

Dagens Boktips: American Psyco, av Bret Easton Ellis. Boken tar upp ovanstående problem på ett mycket kladdigt, realistiskt sätt.

Nu är det dags att ta sig ur sängen och duscha, sen diska och ägna mig åt glammig matlagning! Jippie!