Läskiga tunnelbanan i stockholm

Nån som har sett resident evil?
Så känns det att stiga ombord på tunnelbanan blå linje in mot stan.
mannen som sitter framför mig har på sig stora tjocka GULglasade(?) glasögon. Han är tjock och ser smutsig ut. Han vecklar ut sin Metro och tar ordentligt på sig ett par glasögon med lila glas också. Mannen sitter alltså med två par glasögon på sig, de sista paret sitter på nästippen och hotar att ramla ner hela tiden. Han rättar till dem varje gång och fortsätter läsa. Den skumme mannen.

Killen i 25-årsåldern som står i mitten av vagnen, håller sig i stången och försöker få ögonkontakt hela tiden. Den raggande killen.

Killen i medelåldern med dyr rock och handsfree på sig, som pratar om en affär som gått igen. Han pratar ut i luften, ganska högt, samtidigt som han stirrar ner i golvet, på sina svarta loafers. Den lyckade killen. (Vad han gör på "vitlökslinjen" är en annan fråga.)

Tjejen i 20-årsåldern med naturligt blont hår, en stor modern bag och stuprörsjeans. Hon pratade också i telefon, en rosa modell. Men med lite lägre röst. Hon fnittrade. Tuggade tuggummi. Tjejen som fortfarande är flicka.

Den lite överviktiga kvinnan med höga spetsiga stövlar, modell 2005, och för tajta jeans som stirrade ut genom fönstret. Hon har rökrynkor runt munnen och är runt 40 år gammal, antagligen ensamstående tvåbarnsmamma. Hon ser bekymrad ut. Kvinnan som inte vill bli gammal.

Invandrarkillen i övre tonåren i svart luvtröja, stora hörlurar utanpå luvan, svarta slitna jeans och tom, arg blick. Han stirrar med förakt på tjejen som fortfarande är flicka. Killen som hör hemma i Rinkeby.

Sen sitter jag där. Tjejen i högklackade pumps, slitna jeans, brun tajt skinnjacka och stora ringar i öronen. Hennes smink och hår är hårt stylat. Hon är mammaledig, men försöker verka ung och cool. Unga Mamman som vägrar erkänna att hon hellre går klädd i T-skirt och mysbyxor.

...